Nya Gamlestan
Hur Gamlestan borde ha blivit
Stadsbyggnadskontorets förslag
Mitt förslag
SBKs förslag att sätta nya Gamlestadstorget nere vid spåren är det egentligen ingenting fel på, problemet är bara att vägen dit trots allt fortfarande är avskuren av inte bara bilvägen, som blivit en boulevard, utan hela det planerade området som nu verkar som en barriär mot ”gamla” Gamlestaden.
”Knutpunkten” har istället blivit en förlängning av bilvägen i SBKs detaljplan. Det jag har gjort är helt enkelt att vända på prioriteringen ”vems är platsen”. Istället för att platsen i första hand ska tillhöra de som passerar genom området har jag valt att prioritera de som redan bor i området. Som en naturlig förlängning av det Lilienberg påbörjade för så många år sedan, men också som ett starkt budskap mot de som anländer från norr och söder att: kommer du i bil så får du köra runt men kommer du till fots eller med cykel så är du välkommen in. Bilar får komma in och vända genom den nordvästra och den sydöstra passagen och inne på området får bilar köra på fotgängares villkor om de är boende eller driver en verksamhet och ska lasta av eller på varor eller om någon har särskilt tillstånd, t.ex. färdtjänst för äldre eller funktionsnedsatta.
I och med det nya stråket som går tvärs genom området blir man nu uppmuntrad till att välja kollektivtrafiken. Med sina 16 våningar syns nu skyskrapan långt in i Gamlestan och blir ett landmärke man kan följa hela vägen ner till nya Gamlestadstorget där bussar, spårvagnar och tåg väntar på att föra en till nya horisonter.
Det offentliga rummet
Min definition av ”det offentliga rummet” är; all offentlig yta, vare sig det är gator, torg, eller park eller helt enkelt den mark som är utanför byggnaderna, så länge den inte är privat eller halvprivat/halvoffentlig, tex en trädgård eller en innergård.
Med den definitionen satt så kan vi även utröna att olika ytor nyttjas på olika sätt, och i huvudsak två olika sätt, antingen är det en yta man passerar över eller en man uppehåller sig på. Ett torg eller en park är typiska exempel på ytor man uppehåller sig på och det viktiga att notera med dem är två saker:
Att man (oftast) inte behöver betala för att vistas i en park eller på ett torg.
Att en park eller ett torg även nyttjas för att passeras genom.
En gata, boulevard, gränd eller liknande trängre utrymmen mellan byggnaderna i staden används till i huvudsak, likt ådrorna i kroppen som pumpar blodet, för att transportera människor till och från olika punkter i staden. De kan även användas för en att uppehålla sig på men med den stora skillnaden mot parken och torget att man nästan alltid brukar spendera pengar för att uppehålla sig på en gata. Stannar man på en gata en längre tid så är det för att man antingen sitter på ett café, i en restaurang eller gått in i en affär eller verksamhet av något slag.
Båda dessa typer av rumsligheter är nödvändiga i staden men i dessa tider med arkitektkårens trånande efter ”citykaraktär”, ”blandstad”, och ”verksamheter i bottenplan” glöms tyvärr torgen och parkerna bort. De är livsviktiga för en fungerande stad, för det är här människor kan träffas och umgås vare sig man är ung eller gammal, fattig eller rik.
Det som oroar mig med SBKs detaljplan när det gäller dessa rum, är för det första att det finns alldeles för lite av dem och de som finns, med undantag för nya Gamlestadstorget, tar inte tillvara på det som gör dessa platser så attraktiva, nämligen solen.
Genomsnittstemperaturen och soltimmarna i Göteborg över året
Solstudier som visar solens strålning den 1a april kl 12.00 mitt på dagen, dels som ett uppskattat medelvärde över året men även den tiden det brukar vara tillräckligt varmt för att sitta ute, så länge solen skiner på en.
Med utgångspunkt i Göteborgs geografiska läge med tanke på klimat och temperatur så är det direkta solljuset en oumbärlig komponent när det gäller att skapa ett torg eller en park där folk faktiskt vill uppehålla sig. SBKs förklaring till att de har så få platser med bra solförhållanden och att de nästan enbart befinner sig längs med passager, gator och vägar, är för att de inte vill ”motverka övriga intentioner”.
”Då planens syfte är att åstadkomma en tät stad av innerstadskaraktär ska dock inte solvärden på gårdar eller i offentliga miljöer optimeras så att det motverkar övriga intentioner med stadsmiljön.” (Planbeskrivningen 2013-11-26 s.50)
En bortförklaring som visar på deras brist av förståelse för hållbar stadsplanering och ett försök att rättfärdiga deras otillräckliga planarbete. I det halvoffentliga/halvprivata rummet, innergårdarna, ser det lika oroande ut. Endast två av de fem kvarteren får en acceptabel solinstrålning, så hur kan man förvänta sig att vilja sitta där och lära känna sina grannar för att inte tala om vart barnen ska leka när det under vinterhalvåret inte tränger ner en enda solstråle och under sommaren bara mitt på dagen.
SBKs förslag är en slags arkitektur som snarare avskräcker individen från att vilja vistas i sitt egna omedelbara närområde än att den uppmuntrar hen till att stanna hemma för att bostaden är så bra. Och i våra fantastiska tider med internet som kan ta en runt jorden och ut i galaxen i ett ögonblick så är det ännu viktigare att arkitekten ritar områden som bjuder in till möten i den ”verkliga” verkligheten.
Den arkitektoniska gestaltningen och
detaljplanens ramar/markanvisningarnas krav
De följande ramarna jag satt upp gäller för 60% bebyggelsen i knutpunkten, dels för att skapa en sammanhållenhet rent utseendemässigt vilket kan ge en väldigt positiv och attraktiv arkitektonisk prägel som kan om det utförs på rätt sätt, stärka de boendes tillhörighet till platsen. T.ex. Lilienbergs Nedre Johanneberg och Landala Egnahem av Carl Westman. Men ramarna finns även där ur en ekologisk hållbarhetsaspekt.
Stomme i korslimmat trä. Ett hållbart material som binder koldioxid och dessutom resulterar i mycket mindre utsläpp dels tack vare processen men även tack vare dess lätta vikt jämfört med betong som resulterar i färre transporter.
Fasadmaterial i tegel, valfri kulör och sort men murbruket måste vara färgat. För en sammanhållenhet men även för att uppmuntra till kreativitet hos de enskilda arkitektkontoren som får i uppdrag att rita en byggnad. Man ser väldigt sällan något annat än de standardmässiga kryss och munkförbanden trots att tegel inte längre används för sin bärande förmåga utan endast som ett ytskikt.
Bestämda våningsantal men varierande maxhöjder, för att skapa en trevlig brokighet och minska intrycket av att hela området byggts ut i en veva, detta gäller hela området.
Tydligt markerad vindsvåning med bostäder för att ta tillvara på hela byggnadsvolymen och samtidigt optimera solförhållandena.
Minst 3.2 meter högt till bjälklaget på första våningen för att göra det möjligt för verksamheter att husera i bottenplan, även valfritt fasadmaterial.
En problematisering av det slutna kvarteret
Det slutna kvarteret med sin ogenomträngliga byggnadskropp, likt en medeltida fästning, signalerar att de som bor där inne måste skydda sig mot farorna på utsidan till den milda grad att de byggt igen varenda glugg med sten och betong och tegel. När exploateringen skjuter i höjden blir det slutna kvarteret ett lockande val för en stadsplanerare med en deadline bakom hörnet. Men det finns sätt att skapa kvarter som är täta men inte helt slutna. Det räcker med att man lämnar en öppning på några meter och ännu bättre om byggnaderna inte sitter ihop alls, mot en lite lugnare gata förstås. Det finns andra sätt att markera att det blir halvprivat mark, t.ex. genom en grind eller annan markbeläggning.
Erik Dahlbergsgatan, ett lysande exempel på ett “oslutet” kvarter
Exploateringen
Till att börja med vill jag påpeka jag inte har valt att räkna med mitt förslag av bebyggelse längs med ån då det är utanför planområdet och ändå planeras att bebyggas och utan något att jämföra med blir det irrelevant.
När det gäller exploateringen av området finns det två sätt jag valt att räkna ut den.
Den ena är att man räknar med precis det som är inom planområdet för SBKs detaljplan, alltså inklusive kvarteret vid Kristinedal och de tre husen precis ovanför vid rondellen, där jag har valt att lägga en park. Jag kommer upp i 84 258 kvadratmeter BTA vilket i så fall blir 64% av SBKs 131 137 kvadratmeter BTA. Räknar man istället utan de byggnaderna i parken och bara själva ”knutpunkten” så kommer SBK upp i 105 000 kvadratmeter BTA vilket ger mig en exploatering på 80% av SBKs förslag. Viktigt att notera är att jag hållit mig till planområdet och inte räknat med den tårtbiten jag byggt ut i nordvästra hörnet.
